Bellman levde på 1800-talet

Carl Michael Bellman dog utfattig 1795. Drygt tre decennier senare hade man rest ett monument över honom det första över en person utan religiös eller kunglig anknytning. Under hela 1800-talet var Bellman en levande diktare. Epistlar och sånger sjöngs i sällskapslivet och i studentkretsar. På teatern och i bildkonsten gestaltades den fredmanska världen. Poeter som Stagnelius och Snoilsky hyllade Bellman i sin diktning. Bellman blev till och med ett varumärke för både punsch och cigarrer. Enligt litteraturhistorieskrivningen var han bortglömd i tjugo år tills de unga romantikerna upptäckte hans genialitet. Men Bellman var aldrig glömd. Han levde i de manliga sällskapskretsarna i Stockholm. I denna slutna värld kunde den manliga drömmen om obegränsad tillgång på kärlek och rus uppfyllas med Bellmans hjälp.